Mitt otroliga år

Nu börjar vi från början av året. 

JANUARI 2015. Jag mådde inte bra innuti men betedde mig som allt var perfekt. Jag kände mig lite friskare och starkare redan då. Ätstörningen hade mycket makt och jag kände mig ensam. Jag var inte med någon utom familjen eftersom jag inte vågade förstöra mitt schema. Mat, kcal, tid, kroppen, figuren var det ända jag tänkte på och hade i min hjärna. Jag hade redan då fått trogna läsare som också var sjuka. Jag hade precis börjat på Idun och ville bli frisk detta år. Calshakes varje dag och i Januari började jag med att äta en hel pint varje helg.

 
FEBRUARI 2015.
Jag saknar allt. Att leva, att ha roligt, att umgås med vänner, att gå i skolan. Jag gick på idun och jag hade börjat följa mina sug vad jag var sugen på. Jag unnade mig allt jag ville ha. Mina bråk med mina föräldrar om mat var helt sjuka. Jag ville bli frisk, det var ju mitt mål det här året. Ändå så lyssnar jag på ätstörningen och skapar massa bråk. Jag mådde skit. Jag kunde inte tänka klart utan ätstörningen var där och högg hela tiden. Kände mig äcklig. 

 
MARS 2015.
Mina hemmaveckor från Idun gick åt helvete. Jag hade hamnat i en svacka och jag behövde hjälp. Jag var nära att hamna på IRIS men jag valde att fortsätta på IDUN ändå. Varje hemmavecka gick dåligt. Maten och tänket var inte på plats.. Jag förbjöd mig själv till så mycket saker. 
Jag gick i skolan några dagar i veckan, jag skämdes över att ha med mig mellanmål och lunch. Jag ville alltid ha det minsta och jag kommer verkligen ihåg hur trött jag var efter 2 timmar i skolan. Allt tankar om ätstörningen plus saker i skolan. Jag var helt slut. Jag förstår inte men mina hemmaveckor var katastrof. Det gick så dåligt med allting. Jag grät till sömns för jag mådde så dåligt, jag hatade mig själv. 
 
 
 
APRIL 2015.
Jag försökte vända min svacka. Jag & min behandlare pratade massor om hur vi skulle göra osv. Jag lyckades vända tillbaka det och försöka tänka på att bara bli frisk nu. Jag ville inte leva detta liv längre. Jag mår bara sämre om jag lyssnar på ätstörningen. Efter många möten på scä så kände jag att jag var redo, mina  hemmaveckor måste bli bättre nu och det blev dom. Jag slog ätstörningen i varje måltid. Jag åkte även själv utomlands till Spanien för att hälsa på farmor & farfar. Maten gick så otroligt bra där borta! Helt sjukt, allt gick bra! Då var jag stolt. Här var det bra.
 Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om att min mage var uppblåst efter middagen och kunde till och med skratta åt det och att det var normalt!! Fick massa påfyllning på Calshakes men det var bara att dricka & acceptera. 
 
 
 
MAJ 2015.
En säker månad. Saker och ting gick bra, jag slutade min behandling på Idun i Maj och jag var verkligen redo för det. Jag kände att nu är jag på spåret igen och saker går bra för mig nu. Med hjälp av familj och uppföljningssamtal kommer jag grejja detta!! Min svacka var helt över och allt gick bra. Jag började baka riktiga bakelser med riktiga recept. Inte ta bort nånting utan ett helt vanligt recept gick jag ifrån och jag åt det jag bakade. Vi hade det som en regel, om jag bakar nånting så ska jag själv äta det. 
Jag köpte även världens finaste kanin i slutet av Maj, min lilla Basse! Världens bästa.

 
 
JUNI 2015. 
En ganska frisk månad kändes det som. Jag fyllde 18 år, hade min första utgång. Jag vågade mig på att dricka och ha kul en kväll utan att ha den dära ångesten. Jag lyckades!! Jag blev bjuden på tjejmiddag på midssommar hos en kompis så det var jättekul. Jag hade Basse som jag var med varje dag, den här månaden var riktigt bra. Maten skötte sig själv, ätstörningen fick mindre och mindre plats i mitt huvud. 
 
 
JULI 2015.
Jag åt min första pizza i min behandling, jag kände mig så stolt. 
På kvällen åt jag en B&J och jag var ensam hemma. Att ha sällskap för att kunna käka var inget problem just då. Jag klarade mig själv. Jag tyckte att allt var så bra och maten gick som den skulle. Vi åkte utomlands till Samos och där gick det åt helvete igen.. Jag hade svårt med maten varje dag, det var väl middagen som gick ganska bra men jag hade sån enorm ångest där borta. Jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka för det gick så dåligt. Jag var utomlands!! Jag skulle ha njutit men det blev helt tvärtom. Från att vara helt ordentlig innan vi åkte till att allt är kaos uotmlands. Maten krånglade.. Jag tror att vissa av er kommenterade också att jag måste skärpa mig men det gick bara inte. Min ångest över allting var så stor. Jag var förstoppad hela resan. I 2 veckor, jag hade så ont i magen! Jag ville bara hem varje dag jag vaknade upp. Nej det var faktiskt ingen rolig resa :( Efter resan så hade jag världens svacka igen. Jag mådde rent utsagt skit. Kändes som ruta 1 igen. Ni märkte det också och försökte pusha mig varje dag, helt otroligt. Ni är så guldvärda. 
 
 
AUGUSTI 2015.
Det slog mig. Jag lyckades vända tillbaka min största svacka av mig själv och av erat stöd. Jag vaknade upp en morgon och då slog det mig att jag inte kan hålla på såhär längre. Att svälta hjälper inte. Jag kunde inte mer, jag började fixa maten igen och kände direkt att nu ska jag fan inte ha några fler svackor i min behandling. Nu är det frihet som gäller. Jag började på en intensivkurs i Köping. Jag var där ensam i 2 veckor och maten kunde inte ha gått bättre. Jag blev själv chockad över hur bra det faktiskt gick. Ibland när jag är ensam går det som bäst. Nej det var så skönt. Jag kunde koncentrera mig på teorin och körningen utan några ätstörnings tankar. Helt sjukt. Jag började om 2:an i gymnasiumet och hamnade i en jättebra klass som jag trivs i sjukt mycket. Jag klarade även terorin till körkortet den dagen jag började skolan. Den 25 augusti tog jag körkort, den känslan! 
Jag hoppade fallskärm i Augusti!! Detta var en bra månad. Åh jag är så glad att jag kunde vända min svacka där i början av augusti! Tack vare er också, ni är så bäst. 
 
 
 
SEPTEMBER 2015
Jag kunde börja känna att jag blev bara friskare och friskare. Allting gick bra för mig, inga ätstörningsticks eller några förbud mot mig själv. Jag gjorde vad jag ville och när jag ville. 
Jag klippte mig, började ta hand om mitt hår ordentligt. Jag köpte ett serum för håret som verkligen har varit sjukt bra! Jag lärde känna Alex väldigt bra, min klass och jag kom bra överrens. Jag trivdes på min nya praktikplats. Nej allting var bra och jag kände mig som vilken tonåring som helst. Mina möten med Ove blev bara mer och mer utspridda pga att jag har det mycket bättre idag och klarar mig själv utan problem. Känner mig rätt så frisk! Jag började även att dansa här i September!!

 
 
OKTOBER 2015
Jag känner mig mer jag. Efter varje månad som går så känner jag mig mer som mig. En riktig Emelie, den riktiga jag. Jag är fortfarande sjuk i en ätstörning men jag har kommit så långt. I oktober så lever jag ett normalt tonårsliv. Går i skolan, har kommer väldigt nära Alex, umgås med henne på fritiden. Jag hittar på saker, jag äter mycket ute, fikar. Helt normalt. Jag börjar få tillbaka ett riktigt liv. Jag har fortfarande ätstöningsproblem men inte åt maten. Här är det problem med att äta på obestämd tid eller emellan mina måltider. Jag mår bra!! Jag kan säga att jag mår bra till folk och faktiskt mena det!
Mitt hår har vuxit jättemycket och jag själv känner mig finare. Kroppsångest finns men jag vet bättre än att lyssna på ätstörningen. Jag tänker aldrig gå tillbaka till anorexin.
Jag har börjat använda mina Johnny Bulls för nu passar dom mig igen! Mellanrummet är inte lika stort längre, det är så det ska vara. Nu sitter dom bra!
Jag firade halloween med Alex och hennes kille, vi var ute och klubbade, hade jättekul! 

 
NOVEMBER 2015.
I November började jag äta lite mer på hungerkänsla och inte på klockan! Jag kunde äta klockan 3 för att jag var hungrig då, jag kunde äta mer på kvällen för att jag var sugen. Mer och mer spontana saker har hänt här i November. Jag har vågat äta choklad efter mitt kvällsmål. Det skulle jag aldrig gjort förut. Jag har vågat tugga tuggummi mitt på dagen, jag har vågat äta en halstablett när jag vill. Mer sånt har kommit och det gör mig så glad för jag känner att nu är jag nära. Jag beteer mig frisk, jag tror inte nån som såg mig äta eller som skulle vara med mig skulle uppfatta att jag hade en ätstörning. Jag känner mig så nära nu. Jag kommer bli 100 % frisk. Hela November rullade på bra! Med allt.
 
 
DECEMBER 2015.
Just nu känner jag mig 99 % frisk. Jag har inga problem med maten längre. Jag kan äta vad som helst, när som helst. Jag känner bara att jag kommer aldrig mer strula med maten, jag kommer aldrig mer gå tillbaka till anorexian. Jag kommer leva mitt liv fullt ut nu och ha kul, njuta & bara vara. Jag vet min sanning och jag vet att jag har varit väldigt sjuk. Nu är jag i stort sett frisk, det är ganska häftigt att se tillbaka tycker jag. Jag har lyckas att ta mig ända hit och jag har världens finaste läsare. Tror inte jag har någon som ser ner på mig, utan ni alla pushar mig och stöttar mig. Ni får mig att orka. 
Jag känner mig äntligen som mig själv igen. Jag är inte riktigt 100 % frisk än men jag vet att jag kommer komma dit. Jag vill bara säga att om jag klarar det, klarar du också det! 





Kommentarer
Postat av: Malin

Alltså bästa, finaste du. Helt fantastisk!
Du är SÅ vacker och alltså... WOW. Bara wow!!! ♥

2015-12-31 @ 13:39:22
Postat av: Anonym

Ja du har verkligen förändras såå mycket under 2015. Är så otroligt glad för din skull. Nästa år är jag helt säker på att du blir 110% frisk! Du är så duktig och en riktig kämpe. Gott nytt år dina du❤

2015-12-31 @ 17:04:20
Postat av: Louise - vitmossa

Wow. Så vacker är du! Riktigt starkt jobbat, bara att fortsätta så är du snart helt frisk :D

2015-12-31 @ 17:23:08
URL: http://vitmossa.blogg.se
Postat av: Yasmine

hejja dej!! grymt kämpat! (har själv varit med om samma kamp i tonåren så jag vet vilken kamp dte är!!) Gott Nytt (friskt) År på dej!!

2015-12-31 @ 17:53:36
URL: http://www.betterwords.blogg.se
Postat av: Anonym

Hej! Du är sååååå himla grym och jag tror du är en enorm inspirationskälla till många! Blir så himla glad och varm i hjärtat när jag går in på din blogg för man märker verkligen att du valt livet framför sjukdomen!! Fortsätt så är du snart vid mållinjen!

2015-12-31 @ 19:41:01
Postat av: Agnes

Jag är alldeles mållös, du är helt otrolig. Minns när vi för nåt år sen satt och smsade väldigt ofta och du var rädd för sååå mycket mat. Det är sjukt vad mycket du har förändrats! Blir alldeles varm i hjärtat ❤️

2016-01-01 @ 02:32:40
Postat av: Ellen

Vad härligt för dig! Det måste kännas alldeles fantastiskt!

2016-01-03 @ 12:34:07
URL: http://endastellen.se
Postat av: Sara

Vilken otrolig resa du har gjort på bara ett år! Så starkt. Önskar dig ett fantastiskt 2016! :)

2016-01-03 @ 14:07:01
URL: http://helgur.blogg.se
Postat av: Emma Sjölin

Jag har inga ord. Vilken otrolig resa och jag är så glad för din skull! Jag är säker på att du kommer klara det. Nu är det bara att köra på. Plattan i mattan! Kram♥

2016-01-03 @ 14:29:12
URL: http://esjolins.blogg.se/
Postat av: Karolina Westberg

Sååå duktig!! <3 <3

2016-01-03 @ 14:32:22
URL: http://karrowestberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback