Ni som följer mig på instagram (emelieanneli) har nog redan sätt denna bild och läst vad jag har skrivit men vill bara skriva det igen! Jag har skrivit det här på bloggen också men låt mig ta det lite mer seriöst nu en gång till.

JAG ÄR FRISKFÖRKLARAD!! Det känns fortfande sjukt att säga så! Men det är sant! Jag är helt fri från anorexian och allt som har med min ätstörning att göra. Jag var sjuk från i början av 2014 tills nu. Nu när jag tänker tillbaka på allt jag har gjort så vill jag bara ge mig själv en örfil men jag har lärt mig av mina misstag och kommer aldrig mer göra om det. Jag valde inte att bli sjuk i anorexia, jag bara blev det och jag är inte den enda som råkar ut för detta. Utan det bara ökar och ökar. Det finns så många där ute som blir ätstörda och en anledning är pga den sjuka skönhets idealet vi har här i världen. "Om man är smal är man fin..." Nu när jag ser en bild på en sjukt smal tjej som visas som en reklam mår jag dåligt. Hon tjejen kan inte må bra i den kroppen, helt sjukt. Vad händer egentligen? Unga flickor och pojkar får kroppsångest av detta och procenten i ätstörningar ökar pga det. Visst finns det folk som är naturligt smala men det är en annan sak, det är en väldigt liten procent.

Folk ser annorlunda ut! Det är vackert. Jag ser ju på tex modeller i tidningar som har anorexia och de blickar utåt för just reklam, det är så hemskt.

Jag blev sjuk pga träningen och ville ha snabba resultat vilket också är helt galet men drabbar många också. Så snälla, var försiktiga och låt ingen trycka ner er med deras åsikter om vad som är fint och inte fint. Fan asså.
Idag står jag iallafall på mina egna ben, X antal kg tyngre och aldrig mått bättre, jag trodde aldrig att jag skulle bli frisk, jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta fuska, jag trodde aldrig att jag skulle kunna njuta av mat igen men Jo. Jag lyckades, jag lyckades med allt bara för att jag aldrig gav upp. Jag vet att det är många med nån sorts ätstörning som läser min blogg vilket jag är otroligt tacksam över och jag vill bara säga till er att även hur ni mår just nu. Om ni mår skit eller om ni är på helt ok humör. Ge aldrig upp, sluta aldrig tro på er själva.
Vi lever bara ett liv, inte FAN ska vi leva det livet med en jävla ätstörning? Vad är det för liv? Konstant ha mattankar i huvudet,hålla koll på klockan och tider, räkna kalorier tills man får huudvärk, frysa ihjäl, tappa mängder med hår. Ni hör ju själva, allt är bara skit i en ätstörning.

 

Jag som nu är helt frisk kan med mina egna ord säga att det är värt det. Hela jävla resan är värt det. Om du faller, res dig upp, be nån dra dig upp, du kan om du vill. Om du inte vill bli frisk, fine.. Lev ett ätstört liv om du tycker det är mer värt men jag lovar dig att nej, det är inget liv. Så snälla mina underbara läsare, kämpa kämpa.

Det konstiga för mig nu är att jag har verkligen kastat ätstörningen bakom mig, jag kan inte längre ha med mig den i livet. Jag har gått vidare, jag har lämnat den helt.
Jag kan äntligen säga att JAG ÄR FRISK!
Jag har tänkt så många gånger förut att "när kan jag bara säga att jag är frisk" Jo NU!!

Kände verkligen för att skriva detta inlägg och jag hoppas jag fick nån av er att inse att det är värt att kämpa ända in i mål.
Ha det bäst nu och ta hand om er, allihopa! ♥