Elin: Hej Emelie! I veckan rör jag på mig en mil om dagen sammanlagt och äter 2500 kcal, men kag fortsätter och går upp i vikt. Jag förstår verkligen inte. Har jag så dålig ämnesomsättning? Varför går jag bara upp blir så himla ledsen :(. Hoppar också över skollunchen, men jag kan väl inte gå upp i vikt för att jag hoppar över lunchen eller kan magen få en chock när jag äter mitt mellanmål. Förlåt för dum kommentar, men är så himla ledsen :( kram!

Svar: Hej!!

Jag kan inte svara på detta, jag förstår hur du känner men jag kan inte svara på detta, alla kroppar är olika och allas ämnesomsättning är också olika. Jag förstår inte varför du hoppar över lunchen i skolan? Det kan faktiskt ha med saken att göra i en recovery. Mitt tips är att prata med din behandlare! Kram!

 

Nina:Var har du köpt linnet? ☺ jätte fint!

Svar: Linnet kommer från Bikbok!! Tack så mycket :)

 

Anonym: När slutade du gå efter matschemat? För visst följde du Scä's schema fast med dubbelt kvällis? 😂☀️ 
Hur gjorde du för att släppa det utan att bli restriktiv? ♥️♥️♥️ 
Pussss

Svar: Jag slutade att gå efter matchemat när jag själv kände mig säker. Jag har alltid följt grunderna alltså att få in mellisar mellan lunch & middag och ett kvällsmål. Så jag äter ju fortfarande regelbundet men jag går inte efter mått och tid osv längre. Förstår du? 
Men när jag började med att själv bestämma lite mer över vad jag åt, när och hur mycket var när jag kände mig säker. Jag känner min kropp nu och vet hur mycket jag orkar och behöver. Så det är riktigt skönt!

Fanny: Hihi åh vad roligt att du träffat någon🙈 Så glad för din skull☺️ Haha snygg bild😂 Förresten jag har en fråga till frågestunden, jag hoppas det är okej att skriva den här istället för på youtube? Jag undrar iallfall vad dina sommarplaner är?☺️ Kram❤️

Svar: Tack så mycket, söt du är! 
Absolut, förlåt för jag ej såg denna. Jag tog bara kommentarerna från just det inlägget. Jag svarar på detta nu istället :)
Mina sommarplaner är att spela in massa videos till min youtube kanal, försöka satsa mycket på den. Jag åker även utomlands i början av juli med mamma och Christer. Vi ska till Turkiet i 14 dagar. Sen har jag inga mer planer, vi får se vad som händer. Umgås med vänner och kanske några utgångar. Vi får se helt enkelt! :) 

 

Julia: Ville bara skriva att du är så otroligt grym och seriöst min största insperation! Men jag tänkte på det med att du börjat träna igen. Jag har alltid förljt dig och sett upp till dig för du var en av dem som blev frisk men inte tog till dig träningen som nästan alla ätstörda gör. Förstå mig inte fel nu men finns det någon anledning till att du börjat träna ganska ofta? 
Snälla förstå mig inte fel eller ta illa upp självklart ska du träna om du vill de men det var bara så fruktansvärt skönt och underbart och ha någon man kan ha som motivation som faktiskt inte tog till träning. För du visade ett så normalt och hälsosamt ätande så jag blev så motiverad för du va/är så fin och lever ditt liv, äter allt och Tränar inte som en helt normal tjej. 
kram på dig

Svar: Tack så jätte jätte mycket!!
Jag förstår hur du tänker och jag gjorde EXAKT samma sak, jag tyckte alla som blev friska började träna!! Men grejen med mig är att jag älskar träning och jag tränar inte pga ätstörningen och att jag tycker jag är tjock eller något sådant!! 
Det får ni inte tro. Jag har själv valt att börja träna för jag älskar det. Dans, I love it! Styrketräning, I love it! 
Så för mig är det bara att jag saknade träningen och nu känns det faktiskt jättebra. Men jag förstår exakt vad du säger och jag tänkte samma. 
Absolut behöver man inte börja träna så fort man blivit frisk. Absolut inte!! 

 

Freja: Å vilket härligt inlägg! För min går det upp och ner med ätstörningen. Jag har bara kvar 2 veckor tills min pappa hämtar mig på skolan och jag åker hem igen. Därför har jag fastnat vid tanken, smart att lå ner några kilon innan jag vill njuta av god mat hemma. Varför äta ordentligt nu, kan lika gärna vänta en vecka... Så jobbigt. Men jag kan inte bryta det :( Det kanske är okej att vänta med att äta efter matschemat... Har du något tips på hur jag kan tänka? Kram

Svar: Åh dumma hjärnspöken. Alla sånna tankar är bara försöka skita i. Vadå så du ska svälta dig i 2 veckor så du kan äta god mat för att du tror att du ska gå upp av god mat? 
Du kan äta precis som vanligt innan din pappa hämtar dig och sen kan du även äta god mat hemma ändå. Varför ska du äta mindre nu och sen försöka äta mera och god mat hemma igen? Det låter ju hel knäppt. 
Förstår du vad jag menar, man är så sjuk i huvudet och får sånna tankar men tänk att nej du ska äta normalt hela tiden. Varför hålla på att tänka så?! Du klarar det!

 

Emelie: Alltså Emelie, jag vet inte ens hur jag ska kunna formulera ett svar som innehåller allt det jag tänker/känner, men ger det ett försök. 
Jag började läsa din blogg när jag föll tillbaka i min anorexi förra hösten, tack vare Ida. Det första jag tänkte var att, åh nej, en sådan fin tjej som varit drabbad av anorexia, stackarn! Men sen kom jag på, att ingen ska behöva gå igenom något sådant och alla förtjänar vi att bli friska. Det är ju dock en sjuhelvetes kamp och det var inte förren jag hade läst igenom HELA din blogg som jag faktiskt (för första gången någonsin) vågade tro på att det GÅR att bli frisk. 

Jag vågade för första gången tro på att man kan vara snygg och vacker som normalviktig, jag vågade för första gången tro på att man kan äta en glass till kvällsmål trots att man åt pizza till middag och jag vågade tro på att det går att lämna allt detta bakom sig. 

Vill bara att du ska veta att du är en av mina största, eller nej min absolut största, inspiration! Blir SÅ motiverad av dina inlägg och att se din resa. Jag hoppas att su ger dig själv cred för denna resa för du är fan helt jäkla otrolig. Hatten av för dig! ❤️

Svar: Jag kan bara skriva... Tack Emelie! Detta betyder så himla mycket för mig så du anar inte!!! Jag blir sååå himla rörd! Tack snälla fina du för dina ord. Kärlek till dig ❤️

 

Ida: Så underbart! Du är stark och modig! 
Hade du klarat det utan inläggning tror dy? Jag har varit normalviktig men fortfarande haft sjuka tankar och beteenden. Dom försvann inte. Såå jobbigt. Hur va det för dig? Försvann dom vid viktuppgång? Kram

Svar: Tack snälla!
Jag har aldrig varit inlagd! 
Ja alltså mina tankar har varit i mitt huvud länge men efter varje viktuppgång kändes det lite bättre, jag ser verkligheten på ett helt annat sätt. Jag ser liksom det friska. Jag blickar inte tillbaka nånting. 
Om jag blickar tillbaka försöker jag tänka på det onda, mitt hår, min hy osv. 
Dina sjuka tankar kan ju komma upp om du tex har slarvat med maten lite då och då utan att du märker det? Det är ju väldigt lätt att dom kommer upp i huvudet då! KRAM

 

A: Hej fina du! Jag undrar hur länge det tog för dig att få tillbaka din mens? Ganska personlig fråga men min har varit borta ett par månader nu, trots att jag har börjat äta mer och är väldigt orolig att den aldrig kommer tillbaka..kram

Svar: Heej! Oj jag var utan mens över 1 år. När jag var som sjukast hade jag mens för jag gick på p-piller. Så jag vet inte när min mens försvann men jag var tvungen att sluta med p-pillerna på en gång och då var den såklart borta. Jag hade inte mens på mer än 1 år. 1 år och några månader sen började jag tänkta att :Nu kommer den snart komma för jag mår ju bättre och då kom den HAHA! Sant!
Du kan vara lung! Det kan ta lång tid, kroppen kommer svara när den känner sig redo! Kram